Love Is Hard, Me of All Persons should know


"Glöden är inget som finns där direkt, den måste väckas, och man kan nästan alltid väcka denna utan att förändra eller spela, bara att göra rätt så att säga. Ögonblicklig kärlek är inget som finnes, utan något man arbetar fram. Glöd kräver eld, tänd elden"


"Du saknade helt enkelt något att tända en eld med, du visade inte upp bränbart föremål. Du verkar vara för mesig för honom efter en snabb analys, och för påflugen. Gullig, snäll och lätt att prata med är kompisar av motsatt kön, inget flickvänmaterial, för mesiga. Påflugenheten skrämmer honom. Du tände ingen eld, alltså ingen glöd, inget förhållande. Påflugenhet fungerar som ett ösregn när du ska starta en eld.
Gör om, gör rätt."


Är det bara jag som tycker att kärleken är svår? Den kan vara så orättvis och ibland är den för bra för att vara sann. Så då testar man den för att vara säker på att man inte drömmer, då spricker ens bubbla och man vaknar med tårar i hela ansiktet. Man får aldrig veta om det var en dröm eller verklighet för man vill inte tro någondera. Jag har gråtit många gånger över att det inte vill gå som det ska, men jag har också gråtit av lycka. Varför ska livet vara så svårt? Det är Gud som spelar oss ett spratt. Bara för han är rastlös betyder det inte att han får leka med andras känslor och liv. Men vem är jag att motsätta Gud? Jag känner inte honom och han kanske är en hygglig kille, men av att analysera vad han har gjort med mitt liv så har jag rätt att hata honom. Gud gav människor en fri vilja, så jag får inte lägga skulden på honom. Det är Guds fel, han hittade ett sätt arbeta sig runt så vi alla gör bort oss men inte får chansen att skylla på någon. För mig betyder fri vilja en chans att kunna välja fel och döma sig själv i evigt mörker. Jag lyckas sätta mig själv i klistret och förstöra för mig själv. Vet ni vad som är ännu sorgligare? När det går bra folk runt om en. Man blir glad för deras skull, men plötsligt så känner man sig så ensam i världen. Om det mot förmodan skulle gå åt motsatta håll blir man ledsen för att ens olycka smittar av sig på sina nära och kära. Men man känner sig behövd, man känner att man kan göra en skillnad och trösta folk runt om en. Man känner sig inte ensam på denna jord. Men det är det inte värt. För att se en kompis glasklara blick fylld med tårar så brister ens egna hjärta inombords. Jag kan inte trösta folk i min omgivning, jag kan bara sätta mig där bredvid och gråta tillsammans. Jag har alltid sett mig själv som världens sämsta tröstare, jag klarar inte av det. Jag känner mig så meningslös på den fronten, för jag faller själv ihop i en hög. Jag är ingen klippa att luta sig mot i en storm. Jag är som en tomat planta som klättrar upp på sig själv som ramlar ihop och ibland klänger på andra. Men en tomat planta klarar sig alltid, förutom när frosten kommer..

Kommentarer
Postat av: PurpleHat

"Not all fire is explosive and fierce, it's subtle and gentle, but belive me it's there. Perhaps it's the tinder who deserves all the blame, for it's inability to repond to the flame. Some fire is timid, it won't ignite then, but if you still want it, please light it again."



Kärlek är svårt, inget tvivel om det. Men kom ihåg, det finns alltid någon som håller om dig när frosten kommer. Ingen är dömd till evigt mörker, allt som behövs är en gnista <3

2010-02-10 @ 22:39:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0